Att framställa en ikon låter sig inte göras i en handvändning. Det tar lång tid och följer ett urgammalt traditionellt tillvägagångssätt.
Jag använder mig av lindpannåer, vilket anses vara det bästa för detta ändamål. I pannån fräses en spegel ut, så att ikonen får en »inbyggd« ram. På de större ikonerna (från 25 x 20 cm) sätts också ekribbor bakom för att förhindra att ikonen slår sig.
Pannåer i storleken 25 x 20 cm och uppåt förses också med ett vackert beslag för väggmontering. De mindre hängs upp med en läderrem.
Bomullstyg limmas på träytan med pärllim. Därefter stryks tyget med minst 10 lager av en blandning av pärllim och krita. Varje lager måste torka ett halvt dygn innan nästa lager stryks. Ytan slipas len med mycket fina sandpapper. Träpannåns yta är nu idealisk för att ta till sig äggtemperan – den är len som marmor och suger i sig de feta lasyrerna.
Sidor och baksida betsas med ett skyddande lager som samtidigt bevarar och framhäver det vackra lindträets utseende.
Ikonmotivet tecknas från en linjekopia för att säkerställa att komposition och former följer traditionen. Jag eftersträvar den kanoniska bysantinska traditionen (vilken fått sin förlängning i det ryska måleriet).
Bladguld appliceras på bakgrunder och i glorior och lackeras tunt. Sedan målas ikonen med konstnärspigment löst i äggula. Genom tunna färglasyrer växer ikonen fram på pannån. Tecken skrivs för att tillkännage vilka personer som framställs, t ex »Jesus Kristus, han som Är«, »Guds Moder« eller »Helige Johannes Teologen«.
Måleriet tar sin tid, och ska ta sin tid. Själva måleriet är en bön »till ära, glädje och förskönande av din heliga Kyrka« som det heter i en gammal ortodox bön.
Efter att ikonen målats färdigt följer en torktid på några veckor. Färgen måste torka ordentligt innan ikonen lackeras för att sedan kunna tas i bruk.
Lacken bildar en skyddande yta, så att ikonen blir tålig och beständig.